Irländsk varghund
Irish Wolfhound
Historia - Användningsområden - Karaktär - Att leva med irländsk varghund
En snäll jätte. Thellas vackra mor.
Fakta irländsk varghund:
Varghundar uppskattades som gåvor De kontinentala kelterna hade en vinthund som troligtvis härstammade från de greyhounds som finns avbildade på egyptiska målningar och som kunde ha slät eller sträv päls. Det första skriftliga omnämnandet av dessa jakthundar författades av en romersk konsul år 391, men hundarna var redan etablerade på Irland under det första århundradet e Kr. I skriften nämns hur Uisneach på 100-talet tar med sig 150 hundar vid flykten till Skottland. Irländska varghundar var uppskattade gåvor av de europeiska kungahusen från medeltiden fram till 1600-talet, och varghundar exporterades till många länder, bland annat Persien och Indien. På 1500-talet var varje grevskap på Irland skyldigt att ha 24 varghundar för att skydda böndernas fårhjordar från att dödas av vargar. Nära att utrotas Vargens gradvisa utrotning i hemlandet, som gjorde varghundarna mindre nödvändiga, i kombination med den stora efterfrågan från utlandet, bidrog till att antalet irländska varghundar reducerades nästan till gränsen för utrotning. Intresset för rasen återuppstod i samband med den nyvaknade irländska patriotismen i slutet av 1800-talet. Med hjälp av skotsk hjorthund, borzoi, och grand danios räddade man de kvarvarande jakthundarna av varghundstyp som fanns på Irland och fick fram en hundtyp som förblev stabil i generationer. Resultatet accepterades enhälligt som det verkliga återuppståendet av rasen, som deltog vid en utställning år 1879. Användningsområden Framförallt är varghunden en utpräglad familjehund, som utan att vara någon verklig vakthund ändå med sin storlek och ibland bestämda åsikter håller obehöriga personer borta. Varghundar kan mycket väl användas till att dra skrinda eller pulka, bära klövjeväskor under en vandring, eller till skidtolkning om vintern. Man bör dock inte starta alltför tidigt med detta, veta hur man ska göra och använda ordentliga grejer. Förutom detta kan irländska varghundar delta i hundkapplöpning och Lure coursing, och naturligtvis i hundutställningar. Växer mycket snabbt Irländsk varghund gör (tillsammans med grand danois) anspråk på att vara världens största hund, och den växer väldigt fort i början. Bara det första året ökar den cirka 50 kg i vikt och 40 cm i höjd! Det är inte ovanligt att åtta-nio veckors varghundsvalpar lägger på sig ett till två kilo i veckan och lika många centimeter på höjden. Vid cirka 1,5-årsålder är det mesta av höjdtillväxten avklarad, därefter lägger den ut på bredden och ökar sin muskelmassa. Färdigvuxen blir den ofta inte förrän i tre-fyraårsåldern. Den snabba tillväxten ställer krav på utfordring och motion, och man gör klokt i att noga följa uppfödarens rekommendationer för att inte riskera att få en en hund med exempelvis krokiga ben. Pälsen borstas och plockas Pälsen är lättskött och behöver normalt bara borstas ett par gånger i veckan för att få bort löst hår och smuts. Bada hunden kan behövas ett par gånger om året eller om den är speciellt smutsig. Klippa pälsen ska man undvika, istället kan den ryckas och plockas lite här och där när hunden blir lite äldre. Utseende och karaktär Irländsk varghund ska vara mycket storvuxen både på höjden och längden, och respektingivande, muskulös och kraftigt men ändå elegant byggd. Rörelserna ska vara fria och aktiva, huvudet bäras högt med god halsresning. Hunden ska utstråla kraft, vitalitet, mod och harmoni. Huvudet ska vara långt, skallen inte för bred, ögonen mörka, öronen små rosenöron som hos greyhound. Halsen ska vara lång och stark, ryggen snarare lång än kort, bröstkorgen mycket djup, buklinjen väl uppdragen, svansen lång och lätt böjd. Pälsen ska vara sträv och hård, och speciellt raggig ovanför ögonen och under hakan (skägget). Karaktär: "Som ett lamm hemma, som ett lejon vid jakt." Fullständig rasstandard hittar du här. |
_ _ _