Verdi har alltid hävdat att vatten ska vara i vattenskålen och ingen annanstans. Vatten ska inte falla uppifrån skyn, det ska inte spruta ur en slang eller en dusch, och mängden ska aldrig överstiga några deciliter. En hel sjö är definitivt alldeles för mycket! Därför var det inte så förvånande att unge Verdi inte uppskattade den där badturen för länge sedan, då han skulle lära sig simma av sin mamma Orphie. Orphie var duktig, simmade omkring och visade hur det skulle gå till, men Verdi hade inte tid med henne. Han var fullt upptagen med att rädda livhanken genom att kasta sig runt halsen på sin matte! Matte, som fick famnen full av en hysterisk hund, kunde konstatera att en bikini inte var bästa skyddet mot de utspärrade klorna som försökte få grepp om något fast och tryggt. Så den där badturen slutade med en vovve som mer än nånsin avskydde vatten och en matte med långa, ilsket röda och svidande ränder längs hela framsidan.

Men simning är ju en både effektiv och skonsam motionsform, så vi fortsatte i alla fall och det blev många turer till olika sjöar och till havet på både öst- och västkusten. Och vovven lärde sig simma och gjorde det regelbundet. Var det vinter så simmade han i bassängen hos byns veterinär. Men så värst förtjust var han inte. Och skulle han vara det, så skulle han aldrig medge det. Han är envis som synden. Får han för sig något så går det inte att rubba. Kanske blev det så för att han var utehund de första åren. Han blev väldigt självständig av det. På nätterna tog han på sig ansvaret att vakta mot inkräktare som paddor och igelkottar, och han blev en riktig nattuggla som gick av passet och överlämnade vakten åt oss först på morgonen när vi vaknade. Naturen försåg honom med en skyddande päls, som på vintern var så tjock att den var nästan omöjlig att öppna. Även om han nu levt i tio år som innehund med golvvärme och egen soffa, så har han fortfarande mer päls än alla våra andra kuvaszer tillsammans.

Som liten var Verdi en riktig piraya. Jättebitsk. Han tuggade på allt som kom i hans väg – som valpar gör, fast tio gånger mer. När han blev unghund, utmanade han hela världen för att visa vem som var störst och bäst. Hela Världen blev ju inte så imponerad, och husse och matte menade att man kunde ta det lite lugnt och behålla alla fyra tassarna i backen. Det gick nu inte alltid. Som den gången med bussen. Verdi gick prydligt på mattes vänstra sida längs en smal väg, då det plötsligt kom en buss rusande rakt emot matte och skulle säkert ha slukat henne om inte vovven ingripit! Med ett språng gick han till motattack mot bussen, missade den (tack o lov) och begravde istället tänderna i mattes högra axel… Trots den tjocka vinterjackan blev det ett sår och ärret minner än i dag om Verdis hjältemodiga insats (som matte inte visade någon större uppskattning för). Husse har också märken efter Verdis vilda ungdom.

Men det blev hund av honom också. Han lärde sig lite hyfs och trava fint, viket uppskattades av domarna. Han blev svensk och dansk champion, BIS-2, Årets Kuvasz, och senare även norsk och nordisk champion. Sedan fick det räcka. Han gillade visserligen att åka bil och hade inget emot utställningar, men om han själv fick välja så föredrog han hellre en härlig, nygrävd grop under någon skuggande buske där han njutningsfullt kunde förvandla den vita pälsen till brun.

De senaste åren har han fått göra precis det. Och mycket annat som han uppskattar. Är man gammal så ska man ha mer nöjen och guldkant än plikter. Så Verdi får kött varje dag, han blir extra ompysslad och rejält bortskämd. Vi är ju rätt svaga för den gamle busen och vill göra honom till viljes i det mesta, men en sak är inte förhandlingsbar: han måste ut och röra på sig. Även när det regnar. De dagarna är han stendöv. Man måste gå och hämta honom, och då tittar han på en: ”Men det är ju BLÖTT matte, bäst att hålla sig hemma.” Ja, inomhus är det torrt och behagligt. Men man kan visst inte ge sig fan på det heller. Inte med en matte som kan skvätta vid diskbänken. En osynlig droppe råkade träffa Verdi på nosen. Med en djupt förorättad blick reste han sig och lämnade köket. Vatten ska som sagt befinna sig i vattenskålen och inte flyga omkring i luften, inte ens i små mängder.